Semester På Mitt Vis!
Denna fantastiska ö har en nakdel. Invånarna kan inte engelska. Kanske att möjligtvis 4 procent kan, men absolut inte mer. Detta är något av ett problem för en icke talande svensk tjej vid namn Angelica. Det enda hon kan säga är "en öl tack!", "Ses senare", "hur äre?", "Gå härifrån" och några få ord runt dessa! Ja, det kommer man INGENSTANS med när man är utanför turistområderna...det vill jag lova.
Va i "huvudstaden" Puerto del rosario idag me Babben. Hon skulle till doktorn på nån kontroll och vi skulle på köpcentret. Detta är alltså 6 ggr kupolen i lilla borlänge. Va där någongång första veckan så vi trodde vi hade stenkoll. NOT! Vi skulle alltså fixa presentkort till Babben och Monica (dotter) för att visa lite uppskattning för att vi får bo här. M. De va inte så lätt må ni tro. INGEN...INGEN av kanske 8 personal på tre olika butiker fattade ett jota vad vi menade så vi gav upp.
Gick in på en affär och jag hittade mig ett par jeans som jag i samma stund jag såg dem ville ha. Gick in och prövade och hörde att Maja hade gått fram till disken och, för sista gången, frågade vad presentkort hette på spanska. HON FATTADE! Eller ja, efter tydliga kroppsspråk anvisningar och öertydlig engelska fick vi en lapp med självaste frågan! Tack tjejen för hjälpen. Lubbade iväg till affären där vi skulle köpa presentkortet och de har nog få gånger i livet skrattat så mycket åt att två korkade svenskor kommer flåsandes för andra gången med en lapp där en fras på tre ord skall sägas.
Men de gick, till slut!
Nu ska ja ta mig en cigg och försöka sluta svettas. Äntligen klara med målprojekten i alla fall. Kalas blev de!
Adjö
