Okay, Då Börjas Det!
Ja, nu har jag äntligen fått en blogg. Nedå, tusen tack Jämpa. Har inte väntat i onödan!
Jaha, är alltså i Norgehelvete. Börjar bli less nu faktiskt. Less på norskar, less på danskar, less på snö och less på denna förbannade språkbarriär som dyker upp minst 4 gånger om dagen. Jag säger en sak till dansken, som förklarar det till tysken, som i sin tur måste översätta det på engelska till ryssen. Ja, så är det faktiskt på mitt jobb. Hela europakartan är nästan täckt om man fyller i alla länder.
Ja, jobbat idag alltså. Eller jobbat och jobbat. Är väldigt lite folk i Beito för tillfället så idag har jag mest kedjerökt och läst norska tidningen alldeles för många gånger. Vilket är väldigt konstigt för jag kommer inte ihåg ett jota av vad som stod i den.
Dagen höjdpunkt var när Maja kom och åt, alltid kul med sällskap vid matbordet. Och inte att förglömma Kim. Kim: dansk man i sina bästa år med stor mage och seriösa sångproblem. Han är hyvens. Han ska dessvärre inte jobba imorgon då det vore väldigt bra om han hade gjort det för imorgon ska nämligen jag jobba dubbelt.
Att jobba dubbelt innebär förljande:
Att mellan 17.30 och 18.00 ska jag plocka undan all disk, torka borhelvetena, stänga av alla maskiner, diska all disk, göra rent diskmaskinsjäveln, ta ut alla sopor, räkna kassan, låsa alla dörrar, larma och låsa.
Detta är alltså helt omöjligt vilket innebär att jag har låst och larmat ungefär 18.30. Detta är egentligen katastrof, för som den stressade människa jag är, halvjoggar jag då hem till äckel källaren (som förövrigt ska få en egen rubik inom kort), byter om i all hast till bergo kläderna (väst, skjorta och förkkläde) och halvjoggar till nästa jobb som startar 18.55. Klockan är då ungefär 18.45 när jag kommer dit. Då ska jag hinna skriva upp menyn för kvällen, tända ljus på alla bord, torka tårarna som förmodligen sprutar efter all stress och hinna röka en ciggarett. Sen är det på med pepsodent leendet igen för då kommer kvällen gäster.
Ja, ni hör ju själva att detta kan nästan bara sluta i katastrof. Men än så länge har detta, mot alla odds, gått bra. Men jag förväntar mig en psyksjuk Angelica inom kort.
Okej, nu ska jag inte tråka ut er redan första inlägget så jag bugar och bockan och ger stående ovationer till min käre kamrat Jämpa som gjort denna blogg till mig.
Adjö och på återseende
Jaha, är alltså i Norgehelvete. Börjar bli less nu faktiskt. Less på norskar, less på danskar, less på snö och less på denna förbannade språkbarriär som dyker upp minst 4 gånger om dagen. Jag säger en sak till dansken, som förklarar det till tysken, som i sin tur måste översätta det på engelska till ryssen. Ja, så är det faktiskt på mitt jobb. Hela europakartan är nästan täckt om man fyller i alla länder.
Ja, jobbat idag alltså. Eller jobbat och jobbat. Är väldigt lite folk i Beito för tillfället så idag har jag mest kedjerökt och läst norska tidningen alldeles för många gånger. Vilket är väldigt konstigt för jag kommer inte ihåg ett jota av vad som stod i den.
Dagen höjdpunkt var när Maja kom och åt, alltid kul med sällskap vid matbordet. Och inte att förglömma Kim. Kim: dansk man i sina bästa år med stor mage och seriösa sångproblem. Han är hyvens. Han ska dessvärre inte jobba imorgon då det vore väldigt bra om han hade gjort det för imorgon ska nämligen jag jobba dubbelt.
Att jobba dubbelt innebär förljande:
Att mellan 17.30 och 18.00 ska jag plocka undan all disk, torka borhelvetena, stänga av alla maskiner, diska all disk, göra rent diskmaskinsjäveln, ta ut alla sopor, räkna kassan, låsa alla dörrar, larma och låsa.
Detta är alltså helt omöjligt vilket innebär att jag har låst och larmat ungefär 18.30. Detta är egentligen katastrof, för som den stressade människa jag är, halvjoggar jag då hem till äckel källaren (som förövrigt ska få en egen rubik inom kort), byter om i all hast till bergo kläderna (väst, skjorta och förkkläde) och halvjoggar till nästa jobb som startar 18.55. Klockan är då ungefär 18.45 när jag kommer dit. Då ska jag hinna skriva upp menyn för kvällen, tända ljus på alla bord, torka tårarna som förmodligen sprutar efter all stress och hinna röka en ciggarett. Sen är det på med pepsodent leendet igen för då kommer kvällen gäster.
Ja, ni hör ju själva att detta kan nästan bara sluta i katastrof. Men än så länge har detta, mot alla odds, gått bra. Men jag förväntar mig en psyksjuk Angelica inom kort.
Okej, nu ska jag inte tråka ut er redan första inlägget så jag bugar och bockan och ger stående ovationer till min käre kamrat Jämpa som gjort denna blogg till mig.
Adjö och på återseende
Kommentarer
Postat av: Jämpa
Ett första inlägg kräver en första kommentar :) Nu jävlar uppdaterar du ordentligt! :)
Trackback
